En julsång på 30 minuter

Ridis historia startar en decemberdag 1993 i ett klassrum på gymnasieskolan Södra Latin på Södermalm i Stockholm. Petter, Jalmar och Sofie går första året på musiklinjen och har gått samman för att försöka lösa en uppgift som deras musiklärare Siv givit dem. De ska skriva en julsång på 30 minuter och sedan framföra den inför klassen. Resultatet blev en vemodig 12-taktersblues med namnet Katternas jul. På redovisningen sjöng Sofie texten till Petters ackompanjemang på piano. Sången blev aldrig inspelad på band, men bara någon månad senare spelades däremot en liknande låt in med namnet Teater. Till en liknande basgång fast på gitarr sjöng då Sofie och Jalmar en nyskriven text som belyste självmordsfunderingar. Den ursprungliga texten till Katternas jul finns emellertid bevarad, och den löd:

Tomten ser så farlig ut
Men jag vet han vill mig väl
Och innan julen tagit slut
Har jag välsignats i min själ
Julen är här - Julen är härlig
Och ingenting kan få mig känna mig förfärlig
Jag borstar mina tänder
Jag borstar mitt långa hår
Jag borstar mina händer
Jag borstar mina tår
Julen är här - Julen är härlig
Och ingenting kan få mig känna mig förfärlig

Alla tre upplevde detta nya samarbete som något mycket positivt. Det blev dags för jullov och de skulle inte träffas på några veckor. Men Petter och Jalmar ville ge Sofie en julklapp och spelade in några sånger på ett kassettband och gav det till henne. Detta blev Ridis första inspelningar. Bandet innehöll tio låtar, samtliga var covers på olika barnsånger med undantag från en nyskriven version av julsången Staffan Stalledräng. Petter och Jalmar växlade mellan att spela gitarr, piano och att sjunga och rent sångtekniskt gick det oftast ut på att testa melodin i så många oktaver som möjligt, vilket gav inspelningarna en kaotisk och aningen påfrestande ljudbild. Men Sofie tackade och sa att hon uppskattade dessa barnsånger, som var hämtade från de klassiska 70-talsskivorna Barnlåtar med James & Karin, och Goda' Goda' med Jojje Wadenius.

Barnlåtar och folkmusik

Under vårterminen 1994 spelades vid ett tillfälle en sång in med alla tre medlemmarna, vilket var den redan nämnda Teater. Bandet kände ett behov av ett rytmistrument som komplement till sången och pianokompet, och tog vad som fanns till hands, nämligen en ljusstake av metall som man kunde frambringa ett "plopp"-liknande ljud ur med hjälp av lillfingret. Petter och Jalmar spelade in fler covers på barnsånger under denna tid (nu även hämtade från Peter Lundblads Vem ska trösta knyttet och utöver detta även tre egenkomponerade låtar; Kontrollantmamman, Starkare än en häst och Sista april. På inspelningen av Sista april introducerades ett nytt instrument som skulle komma att bli mycket karaktäristiskt för gruppen framöver; blockflöjten.

Sommaren 1994 bildades en ny konstellation. Petter och Jalmar spelade in ett antal nyskrivna sånger med sångerskan Karin, bl.a. en mycket betungande ballad med namnet Herr Ensam. Gruppens covers vid den här tiden vittnar om en ny inspirationskälla. Alla barnlåtar från ovannämda album var i stort sett avbetade och nu sneglade de åt svensk folkmusik istället. Örjanslåten, Hej dunkom och Per Svinaherde är några av de folkmelodier som spelades in i nya tappningar, ofta med långa instrumentala partier på blockflöjt. Förutom musik spelade trion också in en radiopjäs där de läste och spelade roller ur ungdomsromanen Sweet Valley High. Det skulle komma att bli flera intalade pjäser för Ridis framöver.

Börjar skriva sin egen musik

Under hösten 1994 blev coverlåtarna färre och de egna kompositionerna fler. Bandets vänner uttryckte sin uppskattning inför låtar som Sista april, Sankt Staffan, Vivo och Sommaren'56 (senare omdöpt till Cirkus), och det inspirerade till nya unika verk. En stabilisering hade skett rörande medlemmarnas roller i bandet; Petter spelade oftast gitarr men stod även för sången i vissa låtar. I de återstående fallen sjöng Jalmar, som också spelade blockflöjt. Sofie var ofta upptagen på annat håll med Charlots - ett nystartat band som ganska snart började nå ut till en stor publik i Japan. Men emellanåt fick hon tid för Ridis och under hösten spelades Mammamamamamamapapapa in, vars text belyste en småbarnsmors vardagsslit. Vid de tillfällen då Sofie medverkade på inspelningarna stod hon för den huvudsakliga sånginsatsen och Jalmar tillgodosåg istället det växande behovet av att bruka någon form av rytmistrument. På denna inspelning användes några bjällror, och Sofie introducerade även mungigan in i gruppens ljudbild. Ett mycket karaktäristiskt drag för Ridis musik var redan från början en enorm uppfinningsrikedom vad gäller instrumenteringen.

I november spelades en ny låt in som hette Slow motion och var strukturmässigt anpassad till schlagerfestivalen. Det var en duett med Sofie och Jalmar till Petters pianokomp, och ytterligare tre medlemmar medverkade här som kör, nämligen Karin, Miriam och Sara. Karin hade ju som tidigare nämnts hoppat in som sångerska vid några tillfällen, men för Miriam och Sara blev detta inledningen på ett samarbete som skulle komma att vara i flera år.

Strax före julen 1994 träffades Petter, Jalmar och Sofie och spelade in några nyskrivna låtar, vilka bidrog till något av ett genombrott, eller i alla fall en viktig milstolpe för bandet. Två av låtarna hette I ett stökigt rum i gamla stan och Guldregn, och dessa kom att följa bandet i flera år framöver i form av nyinspelningar och scenframträdanden. En nyhet för dessa inspelningar var Jalmars trumkomp på minicongas - ett instrument som använts på i stort sett alla bandets studioinspelningar och konserter sedan dess. Förutom att sjunga så spelade Sofie bjockflöjt och mungiga på dessa låtar. Liksom Katternas jul som gruppen skrivit ett år tidigare, var texten till Guldregn tydligt influerad av julen, även här med en tomte i huvudrollen.

Sommartema och andra teman

Många teman har kommit och gått i Ridis sångtexter. Under andra hälften av 1995 så dök den lilla stenålderspojken Goliat upp i flera texter och i en radiopjäs. Hösten 1994 och i början av 1995 tycks gruppen ha haft en vurm för kristna berättelser eftersom I Betlehem, Gud låt solen skina, Maria, Jag lovar min herre och Jag är Gud alla skrevs vid denna tid. Annars är ett återkommande tema Sommaren, som de ofta tog till när de inte hade något annat uppslag till hands för en text. (Ekerö sommarstad, Essinge sommarstrand, Sommaren, Sommaren 1949, Sommaren 1964, Sommaren 1967-70, Sommaren'56, Sommaren'78, Sommaren'80, Sommaren'95, Sommarsol, Sommarsolen, Sommarsolig dag, Midsommar, för att bara nämna dem med ordet "Sommar" i titeln). Instrumentala inspelningar blev oftast inte namngivna, men i de undantagsfall det skedde så kunde de få heta "Thank you..." följt av någonting. (t.ex ...Helena, ...old friend eller ...Lord for giving life to earth).

"Ekerö Sommarstad" från slutet av 1994 skvallrar om en ny inspirationskälla, nämligen platser i Stockholm och dess närmaste omgivningar. Det har sedan blivit lite av gruppens signum att nämna olika geografiska platser i texterna. I början av 1995 blev detta tema extra tydligt då gruppen skrev låtar som Barnen i Jordbro, Essinge sommarstrand, Gamla stan, Roslagsbanan, Judarnskogen och Järvabanan. Vid denna tid började Ridis också behärska fler instrument. Balalajka, klarinett och dragspel förekommer nu på flera inspelningar, och dragspelet inspirerade till en ny kategori covers, nämligen klassiska skärgårdsvalser, bl.a. Dansen går på Svinsta skär, Sjösala vals och Överbyvals. Under våren lånade Ridis en videokamera och gjorde några försök till musikvideor och en del mindre lyckade filmprojekt. Tillsammans med Emily gjorde Petter och Jalmar en film för att lösa en uppgift i kulturhistoria om konstnären Arcimboldo, och de ackompanjerade filmen med bl.a. dragspel.

Uppträder i skolans aula

I mars 1995 fick Ridismedlemmarnas gymnasieklass i uppgift att sätta ihop ett program för en sång- och musikafton i Södra latins aula. Sofie, Petter och Jalmar bestämde sig för att uppträda med Ridis och valde sången Guldregn som de blivit så nöjda med. Numret knöts ihop med resten av programpunkterna genom att kvällens konferencier läste ur Guldlock för en grupp barn, vilka sedan sjöng Guldregn innan de somnade. Bandet använde sig av samma instrument som på inspelningen de gjort några månader tidigare, den enda skillnaden var en omfördelning av sånginsatserna samt att ett kort flöjtsolo tillkommit i slutet. Bemötandet hos publiken blev mycket positivt och medlemmarna blev taggade att fortsätta sitt samarbete. I maj var det dags för ännu ett uppträdande, dock i betydligt mindre skala, nämligen på en fest med bröllopstema i skärgårdsmiljö. Gruppen framförde några nya låtar, dels Bomsi Gagana - som var ett samarbete mellan Petter, Jalmar och Sara, och dels Annorlunda vän med originaltrion. I maj kom även Spjälka mig och Fado till, låtar som sedan följde med i gruppens repertoar under flera år framöver. Fado är ett ord som återkom i flera av Ridis texter, och de olika sammanhang som det figurerar i gör det svårt att tolka. I "Järvabanan" verkar betydelsen vara någon slags farkost, (Järvabanan ... är stängd, så lilla lilla lilla Karin åker Fado istället till jobbet), medan det i Fado beskrivs som en portugisisk fredsdans.

Sommaren 1995 kände sig gruppen redo att försöka slå mynt av sin musik. Dragspelet, blockflöjterna och alla små trummor och bjällror hade gjort folkmusik till en tacksam genre för dem, och de beslöt sig för att resa till Köpenhamn och pröva lyckan som gatumusikanter. Deras vän Mirja följde med som förstärkning så de kunde spela blockflöjt i tre stämmor tillsammans. I fem dagar spelade de instrumental folkmusik och tjänade ihop tillräckligt för att täcka kostnader för mat och hyran till campingplatsen där de tältade. I början av hösten spelade de sedan in sin folkmusiksrepertoar på band. Hör Mungigelåten här.

Ett specialarbete tar form

Under hösten 1995 skrev trion några klassiska låtar; Skogen och Tungt blod. Vid sidan av dessa skrev Petter och Jalmar en mängd låtar som sedan fallit i glömska, men ett par av dem; Min lillebror och Efter skolan arrangerades senare om och framfördes live på olika spelningar, nu även med Sofie. Bandmedlemmarna gick nu sista året på musiklinjen och skulle välja ämnen för sina specialarbeten. De bestämde sig för att tillsammans göra nya inspelningar av sina låtar och beskriva arbetsprocessen i en bifogad text. För detta ändamål skaffade de sig en portastudiobandspelare med fyra kanaler. Arbetet skedde under vårterminen 1996 och de valde ut de sex låtar som de var mest nöjda med. Med teknikens hjälp kunde de nu spela fler instrument än ett var och det bidrog till extra sång- och flöjtstämmor, fler rytminstrument och basgångar som spelades på synth. Det var första gången Ridis frångick den helt igenom akustiska ljudbild som de dittills strikt hållit sig till. I arbetets textdel skrev de ner låttexterna, och lade till en poetisk inledning till varje text för att läsaren skulle komma i rätt stämning. Noter med ackordanalys skrevs också ned, liksom bakgrunden till låtens tillkomst och hur de tekniskt gått till väga med inspelningen. Allt skrevs rent på datorn hemma hos Sofie. Vid sidan av specialarbetet gjorde Petter och Jalmar även flera andra nyinspelningar av sina gamla låtar på portastudion. Läs specialarbetet här och lyssna på inspelningarna här.

I februari 1996 var det dags för ännu en sång- och musikafton på Södra Latin, som detta år hade flyttat ut till Riksbyskolan i Bromma p.g.a. renovering. Till detta evenemang hade dock klassen splittrats i två grupper, så ett nytt uppträdande med Ridis var inte längre aktuellt. I gruppen där Sara och Jalmar ingick skulle de ändå komma att använda sig av Ridiskompositioner. Sara hade ju tidigare varit med och spelat in bl.a. Bomsi Gagana med Ridis. Till sin musikpjäs om Alice i Överlandet framförde de den sången tillsammans med Anna, Johanna och Christian. De av Petter och Jalmar relativt nyskrivna låtarna Kina och Flashback framfördes också, samt en av denna nya konstellation helt nyskriven låt; Frida. Flashback var ännu ett försök till att skriva ett schlagerfestivalbidrag, liksom Slow motion hade varit två år tidigare. Till framförandet anlitade man även Kristoffer på trummor, och Magdalena på elbas. Magdalena skulle även komma att anlitas av Ridis vid spelningar i framtiden. Alice i Överlandet var en pastisch på den kända sagan Alice i Underlandet och utspelade sig i nutid på en raveklubb. Både pjäsen och musikinslagen uppskattades mycket av publiken.